Jag viskar tyst mitt Fader Vår

En dikt, tillägnad min vän och kollega Ulla, som gick bort plötsligt söndagen den 29 oktober. Jag minns henne med stor värme och glädje. Denna dikt kopierade jag från henne anteckningsbok och hon läste den vid några tillfällen på äldreboendena i Kristianstad. Dikten är skriven av Atle Burman. Vila i frid, kära Ulla!

Dikt om rörelse

Igår kväll gick jag igenom gamla dikter och låttexter. Spännande att se vad som rörde sig i mitt huvud för sisådär tio år sen. Jag hittade två dikter som talade till mig: En kort dikt om fyra skedar och en längre om livet i rörelse. Bägge finns nu på Youtube. Här är den längre:

Tillfällig rastplats

Jorden – en tillfällig rastplats.
Där jag får göra spår i snön,
som sen smälter bort och blir till
vita, vitala vitsippor.
Vi föds, lever & andas, dör.
Det enda egentliga vi vet.
Inget annat kan vi planera
– hur gärna eller bra vi är på’t.
Sjukdom kommer före tågtid och fjälltur.
Cancer checkar inte in.
Smyger sig bara på som en objuden o-gäst.
Lever vi traditionellt, kontroversiellt, existentiellt, materiellt… ja, bäst vi gör nåt gott av’et.
Oavsett.
Livet!

Låtar och dikter

Under våren har jag börjat gå igenom och sortera mina egna låtar och dikter, göra register och se vad som finns sparat. På notpapper, i ljudfiler och som skisser. Ord, ackord och krumelurer. Jag har ansökt om att få jobba 20% mindre under ett år för att ha tid att utveckla det egna skapandet. Hoppas på det!

_20160620_110247

Talade precis in en dikt från 2009, om att sätta gränser och säga ”nej”. Något att lära livet ut:

Dikt: Möjligheternas möjlighetsplats

En filmversion av min dikt från 2009. På min balkong i Malmö. Om att livet är här och nu – ta till vara på de möjligheter du får!

Dikt: Ja, det finns det