I januari 2017 hade jag en vän som tog sitt eget liv. Den smärtan var stor och svår att greppa. I samband med dödsfallet skrev jag en dikt om jorden som en ”tillfällig rastplats”. Våren 2026 fick dikten en melodi och min vän Alice ville vara med på skivinspelningen på sin fagott. Dikten finns här nedan och även länk till att lyssna på sången på Youtube.
Jorden, en tillfällig rastplats
där jag får göra spår i snön.
Som sen smälter bort
och blir till vita, vitala vitsippor.
Vi föds, lever och andas, dör –
det enda egentliga vi vet.
Inget annat kan vi planera,
hur gärna och bra vi är på’t.
Sjukdom går före tågtid och fjälltur.
Cancer checkar inte in.
Smyger sig på som en objuden ogäst.
Lever vi traditionellt, kontroversiellt,
existentiellt, materiellt
– ja, bäst vi gör nåt gott av ’et.
Oavsett. Livet.
Länk till Youtube: Lugna vatten – En tillfällig rastplats
