Igår, onsdag 6 april, fikade jag hemma hos Gullan Bornemark i Malmö. Jag blev berörd av reportaget om henne i STIM-magasinet och tog kontakt för några veckor sen. Nu var det dags att ses!
När hon berättade om hur kompositioner kommit till i hennes liv satt jag och nickade: ”Jag känner igen mig”. Vi båda får ta emot toner och textrader – från ovan – och bli redskap för att musik skapas. Det är inte ”vi som skriver musiken” utan ”musiken som skriver sig själv”. Den upplevelsen är stark.
