Sedan 100 års-jubileet av kvinnors rösträtt i Sverige har min gamla sångpedagog Katarina Rudérus fördjupat sig i kvinnliga tonsättare på olika sätt. Hon har gett konserter, beställt nyskriven musik och bloggar på sin hemsida varje vecka. Idag fick jag äran att vara en av dessa tonsättarinnor. Läs gärna inlägget här.
Igår blev jag intervjuad av min tidigare sångpedagog Katarina Rudérus. Hon är organist i Ösmo-Torö församling och intresserar sig särskilt för kvinnliga kompositörer. På hennes hemsida kommer delar av intervjuan att presenteras. Kika gärna in där redan nu på någon av de 131 tonsättarinnor hon skrivit om och länkat till. 🎶😊
Under gårdagens intervju visade jag Katarina några av mina allra första nedskrivna sånger. Skrivboken fick jag av min bror Per julen 2005, då jag var 17 år gammal. Men redan innan dess hade det börjat ”komma texter & musik” ur mig. Det är spännande att tänka att jag under ungefär tjugo års tid skrivit texter, melodier och suttit vid gitarren eller pianot med egna tonsättningar.
Jag delar några sidor ut min första samlade skrivbok med text & musik. Sången ”Vad är döden” skrev jag till min farfar Per-Olof som dog den 3 januari 2007. Lägg märke till utvecklingen från noterna i boken till arrangemanget för fiol, sång & piano som först i juni i år (17 år senare!) spelades in i vår hemmastudio ihop med min kollega & vän, violinist Marie Sandell. 🎻🎹 Sången finns på nya skivan FÅNGAR LJUSET och släpps den 31 aug digitalt, men du kan lyssna på den redan nu här:
Under mina år i Malmö åkte jag regelbundet till Killans bönegård på Österlen. Ibland tog jag med mig notblock, gamla anteckningar och noter, och en inspelningsapparat/mobil med röstmemo. För att se om det i tystnaden och stillheten kunde födas ny inspiration att skapa ny musik och nya tonsättningar.
Flytten till Gotland för fem år sen har gjort det fysiska avståndet till Killan desto längre. Under pandemin kunde jag ibland delta i verksamheten på distans. Extra tacksamt som småbarnsförälder! I april 2023 hade jag förmånen att, med barn nr 2 i magen, åka på en helgretreat med temat: ”Love was his meaning – Samtal om hopp utifrån 1300-tals mystikern Julians av Norwich uppenbarelser.”
Jag hade under denna retreat föga förväntningar på att skapa musik. Men efter ett enskilt samtal med kaplanen Anna och en egen påminnelse om hur den medeltida kyrkan i Östra Vemmerlöv förut varit en plats som betytt mycket i mitt egna skapande, föddes två nya musikstycken: Tid att andas och Gud hoppas på oss. Här nedan kan du läsa sångtexterna och även lyssna till musiken i Youtube-klippen. Verserna i ”Gud hoppas på oss” är inspirerade av samtalen kring Julian av Norwich.
TID ATT ANDAS: (instrumental musik) Jag är den jag är. Jag blir den du bär. Jag vill vara hel. Ha tid att andas. (Instrumental musik)
GUD HOPPAS PÅ OSS
Refräng: Gud hoppas på oss, Gud omsluter oss. Vi är trygga i hans hand. Gud hoppas på oss, Gud omsluter oss. Vi är trygga i hans hand.Vers 1: I hasselnöten finns allt skapat. Gud skapar i kärlek. Jag får vara medskapare ibland.
Refräng: Gud hoppas på oss, Gud omsluter oss. Vi är trygga i hans hand. Gud hoppas på oss, Gud omsluter oss. Vi är trygga i hans hand.
Vers 2: I tystnaden finns tro och tillit. Jag får lyssna inåt, känna ro. Gud vill mig gott och glädjefullt.
Refräng: Gud hoppas på oss, Gud omsluter oss. Vi är trygga i hans hand. Gud hoppas på oss, Gud omsluter oss. Vi är trygga i hans hand.
Vers 3: Känn ingen oro mitt, barn. Du behöver inte vara rädd. Ditt liv får vila i mig.
Refräng: Gud hoppas på oss, Gud omsluter oss. Vi är trygga i hans hand. Gud hoppas på oss, Gud omsluter oss. Vi är trygga i hans hand.
(Instrumental musik)
Refräng: Gud hoppas på oss, Gud omsluter oss. Vi är trygga i hans hand. Gud hoppas på oss, Gud omsluter oss. Vi är trygga i hans hand.
Skulle du vilja höra mer eller kanske själv spela musiken utifrån noter med text, melodi & ackord? Skicka gärna ett mail till info@musikat.se, så löser vi det ena eller andra. 🌠🎶
Igår, onsdag 6 april, fikade jag hemma hos Gullan Bornemark i Malmö. Jag blev berörd av reportaget om henne i STIM-magasinet och tog kontakt för några veckor sen. Nu var det dags att ses!
När hon berättade om hur kompositioner kommit till i hennes liv satt jag och nickade: ”Jag känner igen mig”. Vi båda får ta emot toner och textrader – från ovan – och bli redskap för att musik skapas. Det är inte ”vi som skriver musiken” utan ”musiken som skriver sig själv”. Den upplevelsen är stark.
Woho! Jag har fått min första STIM-utbetalning! Kanske ett tecken att jag ska ägna min komposition och egna musik mer tid i höst.