Jorden – en tillfällig rastplats.
Där jag får göra spår i snön,
som sen smälter bort och blir till
vita, vitala vitsippor.
Vi föds, lever & andas, dör.
Det enda egentliga vi vet.
Inget annat kan vi planera
– hur gärna eller bra vi är på’t.
Sjukdom kommer före tågtid och fjälltur.
Cancer checkar inte in.
Smyger sig bara på som en objuden o-gäst.
Lever vi traditionellt, kontroversiellt, existentiellt, materiellt… ja, bäst vi gör nåt gott av’et.
Oavsett.
Livet!