Det var härligt att få återvända till Rainbow School i Tanzania, där jag arbetade som musiklärare hösten 2017. Några av elever och lärare finns ännu kvar, men på sju år hinner mycket också förändras!
Jag hade ett fint samtal med rektor Juliana Mahundo, som är utbildad präst vid Makumira Tumaini University. Att dricka ”chai” tillsammans är en gest av gemenskap och gästfrihet. 😊☕️
Att få sjunga igen med eleverna var också något jag önskat. Eleverna i förskoleklass hade förstås aldrig träffat just mig, men några av de äldre eleverna och lärarna mindes sångerna från 2017 ”Wanapiga ngoma” (Nu ska vi spela på trumman) och ”Hamjambo rafiki yangu” (Hej alla glada vänner). Det kändes fint!
Jag tog bara några foton denna gång, men delar en film från 2017 när elever, lärare och praktikanter från Sverige och Tyskland sjöng på kyrkans universitet Sekomu.
De senaste dagarna har två ytterligare datum för sommarmusik blivit klara:
26 juni kl. 18 i Martebo kyrka på Gotland
7 juli kl. 18.30 i Vittsjö kyrka i Skåne
Konserten i Martebo gör vi på kvartett ihop med Nils Ossman (kontrabas) och Yvonne Nellvik (flöjt, sång). I Vittsjö får ni nöja er med Uffe och mig på duo. 🌸🌻🎶
Det ska bli roligt att få ge konserter ihop igen! Platserna är rödmarkerade med varsin karta.
När jag översatte luciasånger till swahili och lärde ut till kollegorna på barnhemmet i december 2017 undrade några: ”Vilken dans är det?” Såklart ska det finnas en dans till sången!
När jag nu fått återvända till Tanzania sju år senare är det med en annan blick och med mer egen arbetserfarenhet. Lägger här nedan ut ett litet smakprov med sång & dans från tre av gudstjänsterna jag varit på: Palmsöndagen, Långfredagen och Påskdagen 2024. Hoppas det kan skänka lite glädje! Vi pratar ju mycket om rörelsepaus och ergonomi i Sverige, men lever vi upp till vår devis? 🎶🤔
Bloggen har varit tyst i några dagar! Mitt internet tog slut den sista dagen. Magen var dessutom inte som den skulle, så det gjorde att sömn & blåbärssoppa prioriterades.
Hemresan till Sverige gick bra ändra fram till Arlanda. Där väntade jag i 1,5 timme på en barnvagn som inte kom. (Undra om allt blev lite mer jobbigt med för lite sömn, baby och all packning själv….) Nu har den dock kommit tillbaka från Oslo eller var den nu hamnade, så ska få den hemlevererad idag. 😄
Jag har många blogginlägg ”på vänt” med teman jag har tänkt på under resan och massor med filmer som jag hoppas få dela. Resan fortsätter liksom trots att jag kommit hem. Ofta ger en resa nya perspektiv på den man har och insikter om livet hemma.
Från världens vackraste flygplats (!) hem till snö, gömda påskägg och familjemys. ✈️🌍🐣❤️
Under mitt besök på Lwandai Lutheran Secondary School förra tisdagen övade eleverna på sånger inför en påsktävling på SEKOMU, där jag undervisade 2017.
Under måndagskvällen igår fick jag ett meddelande på Whatsapp att skolan kommit på andra plats av totalt 50 skolor. Stort GRATTIS, ”Hongera sana”! 🎶😁
En av sångerna de framförde på tävlingen var denna, en sång på ursprungsbefolkningens språk sambaa, i Usambarabergen. Hoppas du också gillar den!
Efter en nio timmars bussresa Tanga-Arusha idag är allt min hjärna orkar med att lägga upp en film på mäktiga näshornsfåglar vid Irente Farm och andra växter från Usambarabergen. Usiku mwema = Godnatt! 🌠
Glad påsk från kuststaden Tanga! Mitt internet i mobilen håller på att sina, så jag får lägga upp körsånger att lyssna på när jag är uppkopplad på wifi igen.
Det blev ändrade planer på grund av regnvädret och leriga vägar till Maramba. Jonathan och jag fått möjlighet att fira påsk med Anneth, Stephen och Happiness Munga i Tanga istället. Kl. 7 imorse började påskdagsmässan i den anglikanska Heliga Augustus kyrka. Jag åt frukost innan, eftersom erfarenhet säger mig att en tanzaniansk gudstjänst kan pågå länge. Inte trodde jag att det skulle ta 4,5 timmar innan vi gick ut ur kyrkan igen! Tre körer sjöng, två präster predikade, kollekt togs nog upp till minst fem ändamål. Det var rökelse, vigvatten och välsignelse av alla barn. Och förstås ”Halleluja – Kristus är uppstånden”-utrop (Alleluia – Bwana Yesu amefufuka!). Jag var tacksam att få den ena predikan översätt av Anneth.
Fotona är från dagens gudstjänst. Den film jag redan laddat upp är från Usambarabergen. Just nu längtar jag tillbaka dit, till ett svalare klimat och härliga, gröna berg. Imorgon beger vi oss tillbaka till Arusha, för att på onsdag påbörja den långa resan hem till Sverige och Gotland.
En 4,5 timmar lång påskdagsmässa i anglikanska Heliga Augustus kyrka.En av de tre körerna som sjöng idag.Jonathan somnade gott i biskopinnans famn efter två predikningar m.m.
Egentligen skulle prästen Per Stumle bättre skriva ett inlägg om besök hos massajerna. Han är på prästutbyte där just nu, medan den tanzanianske prästen Peter Kaluse är på Gotland i hans ställe. Min upplevelse av massajbyn Olosh Lamnaa grundar sig på en timmes besök hos dem, på väg till Tarangire nationalpark. Den är alltså väldigt grundlig. Kanske kan den skapa intresse och vidare utforskande.
Som en bokälskare person vill jag rekommendera trilogin av Corinne Hofman, med första boken ”Den vita massajen”. Romanerna handlar om en ung kvinna från Schweiz som förälskar sig i en massaj i Kenya. Om det kan bli kulturkrockar för mig här det vanliga samhället i Tanzania går det att förstå att det blir många utmaningar för huvudpersonen i trilogin. Läs den! Jag lånar gärna ut hela trilogin till den intresserade. 😊 Den första boken har filmatiserats, tips!
Vår guide i massajbyn heter Orkitock och är 24 år gammal. Han talar god engelska eftersom han och två andra killar i byn fått gå i skolan. Annars är fokus – kanske likt samerna i Sverige – att lära sina barn att göra upp eld, jaga, valla djuren, laga mat, tillverka smycken och redskap, bygga egna hus osv. Detta massajfolk bor i ungefär sex månader på denna plats, innan de vandrar vidare till en ny plats med gott om bete för getterna, korna och övriga djur.
Några kvinnor klädde oss när vi anlände till byn och vi fick både ta del av livet ute och inne i en av hyddorna. Orkitocks pappa har fem fruar som alla har fem barn. Kvinnorna bor i varsitt hus i byn, där de sover med sina barn. Männen turas om att vakta byn nattetid. En av deras två sånger finns att lyssna på längst ner. Jag tycker att ljuden de åstadkom i kompet var fascinerande!
Massajerna och vi som besökare.Ortikock och två andra killar gjorde upp eld.Nygjord eld och hyddan bakom är gjord av träpinnar och kodynga.
Det har gått nio dagar sen vi lämnade Gotland och jag har deltagit i två gudstjänster och två morgonböner. Jag försöker göra en markering vid de psalmer som sjungs och spela in det jag kan och hinner, som inspiration till kommande musikprojekt i olika former. En del känner jag igen, annat är nytt.
I både gudstjänsten på Palmsöndagen och Skärtorsdagsmässan igår, inleddes gudstjänsten med att mestadels unga människor sjöng till live eller inspelat komp. ”Ska du inte ha något beat?”, undrade en lärare på Rainbow School när jag skulle sjunga med eleverna och kompa sångerna på gitarr. Det verkar som om själva rytmen, grundkompet, är viktigt för tanzanianen. Jag ska försöka lägga upp någon sådan också på min Youtube-kanal. Men försöker ta en ska i taget, ”pole pole”, som man säger här.
Som gäst ”mgeni/wageni” (singular/plural) välkomnas man i församlingen genom att bli uppmärksammad, ofta får man ställa sig upp och presentera sig. Jag gör det så gott jag kan på swahili. Och berättar namn och ålder på mitt barn, förstås. 😊 I min vän Isacks församling i Arusha fick Miriam och jag möjlighet att sjunga en sång för församlingen. En del av sången finns att lyssna på längst ner. Övriga foton är från kyrkorna i Arusha och Irente.
Nu har vi påbörjat resan mot Tanga. Hoppas hinna dit till Långfredagens andra gudstjänst, i min gamla handledare Joyce Kibangas församling. 💜
Auktion av grönsaker och frukt efter den första gudstjänsten. Istället för pengar i kollekt kan man lämna grödor till auktionen.Inifrån kyrkan i Arusha.Nattvard på Skärtorsdagen i kyrkan i Irente, nära barnhemmet.Utanför kyrkan i Irente. Oftast firas två gudstjänster per helgdag.
Att få bo tre nätter i ”mitt” gamla hus på Irente Children’s Home är verkligen kärt. Standarden är – för en svensk – relativt låg med indisk toalett, dusch genom skopa från hink osv. Men jag har ju gjort det förut, så det är ”hakuna mata” = inga bekymmer. Jonathan och jag sover gott under det medhavda myggnätet och bergsluften med lägre temperatur är minst sagt välkommen! Fruktar redan påskhelgens värme vid kusten i närheten av staden Tanga… 😅😎
Det har blivit många kära återseenden här i Irente. Flera människor jag arbetade med 2017 finns kvar, andra är nya. Lägger upp några foton nedan och en film från utsiktsplatsen Irente Viewpoint. Rekommenderas varmt om du någonsin åker till Tanzania! 🌄
Idag har jag fått dricka ”chai” (te med socker och/eller mjölk) tillsammans med Mama Mrisho, föreståndaren, efter morgonbönen. Chauffören Christian och flera anställda och studenter vill gärna hålla i Jonathan. I eftermiddag ska jag gå till min gamla kyrka här i bergen. Får göra ett eget inlägg om några gudstjänster, tror jag.
Med önskan om en välsignad påskhelg! 🙏❤️ /mamma Kattis på vift
PS: Barnhemmet har fått nya solceller och ny TV-parabol sen 2017. ☀️
PS 2: Roligt att få ge några hemmastickade mössor till barnen ex. jordgubbsmössa från ”Mama yangu” (min mamma). 🍓🥰
”Mitt” gamla hus på Irente Children’s Home.Blommorna trivs i regn & sol.
