Tanzania – Musikat

Årskrönika 2024

År 2024 lider mot sitt slut och jag blickar tillbaka på året som gått. Mitt i småbarnsträsket som vi är i just nu finns det ändå sådant att glädjas över. Det gäller att ta ett steg tillbaka och ta ett djupt andetag. Andas in, andas ut. Repetera. 🤲

I början av året var fokus på förberedelser inför resan tillbaka till Tanzania. Jag hade fått flera stipendium beviljade och såg fram emot att första veckan resa dit ihop med Miriam Hinas, prästen Per Stumle och delar av Pers familj. Vi åkte på safari med min vän Isack på Usambara Destination och besökte kyrkans universitet Makumira, gick på gudstjänster och njöt av färsk frukt & grönsaker från gatumarknaden. Den andra veckan reste lille Jonathan & jag tillbaka till Usambarabergen, där jag bodde & arbetade 2017, för att återse kollegor & vänner och även besöka en ny vänskola, Lwandai Lutheran Secondary School. Påsken firade vi i kuststaden Tanga ihop med biskopsparet Anneth & Steven Munga.

Väl hemma i Sverige igen föddes tanken på en ännu ny skiva med egenskriven musik. Helst inspelad & mixad före midsommar! Maken gick kyrkoherdekurs och trodde inte riktigt på idéen med tanke på småbarnslivet och bristen på tid & ork. Men med min studiovän Niclas som bollplank, problemlösare och mixare, goda musikervänner på Gotland, konstnärsvännen Barbro i Malmö och layout-kunniga kollegor i närheten, kunde ändå detta gå i lås. Jag tog alla de chanser som gavs då 3-åringen var på förskolan och bebisen Jonathan sov i vagnen för att färdigställa noter, spela in piano, sång & rytm, korrläsa fodral och försöka få färdigt en produkt. Och efter en hel del svett, landade den nytryckta skivan hemma veckan efter midsommar! 🌠🎶

I juni gick jag en kurs i yinyoga på Friskis & Svettis i Stockholm. Det var en härlig dag och jag var tacksam för bra barnvakt för senaste tillskottet i familjen. 🌸🙏 Yogan ledde jag sedan under hösten & fortsätter med våren 2025 på Friskis i Visby.

I juli gjorde vi en liten turné med vår nya musik. Vi började och slutade på Gotland, ihop med basisten Nils Ossman och två flöjtister: Yvonne Nellvik & Linnea Tibell. På fastlandet gav vi konserter i Vittsjö kyrka, S:t Johanneskyrkan i Kalmar och Sommens församlingshem, utanför Tranås.

Konsert i Sommens församlingshem med Mariette.

Hösten 2024 delade maken och jag på föräldraledigheten och jag återgick till 40% tjänst som musiklärare på Väskinde skola. Det har varit intensivt, utmanande och roligt! Tanken är att testa musiklärarjobbet på heltid våren 2025, för att sedan kunna ta ett beslut om det är skolan eller kyrkans värld jag ska arbeta i kommande år. Just nu känns det skönt att få ta jullov! 🎅

Två musikaliska ögonblick jag bär med mig från arbetet med mina elever i skolan är dels när vi hade en FN-konsert 24 oktober med insamling till vår nya vänskola & ett trädprojekt i Tanzania. Flaggspelet i kyrkans tak var mäktigt och eleverna hade fin inlevelse i sång, spel & presentation. Det andra ögonblicket är från de fyra luciatåg jag ledde med årskurs 5. De framförde min egenskrivna chacha-sång ”Luciatåg” med stor bravur, både med sång & rörelser. En stolt musiklärare satt vid pianot och njöt av stunden!

FN-konsert 24 oktober 2024 i Väskinde kyrka.

Med önskan om en GOD JUL och ett hoppfullt GOTT NYTT ÅR 2025! 🎉

Katarina/Kattis/Musikat

Gårdkorset

I Visby stifts lilla tidning Gårdskorset fick jag publicerat ännu en krönika om resan tillbaka till Tanzania. Några av sidorna från tidningen finns att läsa här nedan. Både prästen Per Stumle och jag skrev varsin resekrönika. 🌍☀️

Krönika publicerad

I förra veckan blev min krönika från återresan till Tanzania publicerad på Kyrkans Tidnings hemsida. På bilderna nedan kan du läsa texten. 🌍😊🎶

Sång med elever

Det var härligt att få återvända till Rainbow School i Tanzania, där jag arbetade som musiklärare hösten 2017. Några av elever och lärare finns ännu kvar, men på sju år hinner mycket också förändras!

Jag hade ett fint samtal med rektor Juliana Mahundo, som är utbildad präst vid Makumira Tumaini University. Att dricka ”chai” tillsammans är en gest av gemenskap och gästfrihet. 😊☕️

Att få sjunga igen med eleverna var också något jag önskat. Eleverna i förskoleklass hade förstås aldrig träffat just mig, men några av de äldre eleverna och lärarna mindes sångerna från 2017 ”Wanapiga ngoma” (Nu ska vi spela på trumman) och ”Hamjambo rafiki yangu” (Hej alla glada vänner). Det kändes fint!

Jag tog bara några foton denna gång, men delar en film från 2017 när elever, lärare och praktikanter från Sverige och Tyskland sjöng på kyrkans universitet Sekomu.

Körsång och dans

När jag översatte luciasånger till swahili och lärde ut till kollegorna på barnhemmet i december 2017 undrade några: ”Vilken dans är det?” Såklart ska det finnas en dans till sången!

När jag nu fått återvända till Tanzania sju år senare är det med en annan blick och med mer egen arbetserfarenhet. Lägger här nedan ut ett litet smakprov med sång & dans från tre av gudstjänsterna jag varit på: Palmsöndagen, Långfredagen och Påskdagen 2024. Hoppas det kan skänka lite glädje! Vi pratar ju mycket om rörelsepaus och ergonomi i Sverige, men lever vi upp till vår devis? 🎶🤔

Home sweet home

Bloggen har varit tyst i några dagar! Mitt internet tog slut den sista dagen. Magen var dessutom inte som den skulle, så det gjorde att sömn & blåbärssoppa prioriterades.

Hemresan till Sverige gick bra ändra fram till Arlanda. Där väntade jag i 1,5 timme på en barnvagn som inte kom. (Undra om allt blev lite mer jobbigt med för lite sömn, baby och all packning själv….) Nu har den dock kommit tillbaka från Oslo eller var den nu hamnade, så ska få den hemlevererad idag. 😄

Jag har många blogginlägg ”på vänt” med teman jag har tänkt på under resan och massor med filmer som jag hoppas få dela. Resan fortsätter liksom trots att jag kommit hem. Ofta ger en resa nya perspektiv på den man har och insikter om livet hemma.

Från världens vackraste flygplats (!) hem till snö, gömda påskägg och familjemys. ✈️🌍🐣❤️

Sång på sambaa

Under mitt besök på Lwandai Lutheran Secondary School förra tisdagen övade eleverna på sånger inför en påsktävling på SEKOMU, där jag undervisade 2017.

Under måndagskvällen igår fick jag ett meddelande på Whatsapp att skolan kommit på andra plats av totalt 50 skolor. Stort GRATTIS, ”Hongera sana”! 🎶😁

En av sångerna de framförde på tävlingen var denna, en sång på ursprungsbefolkningens språk sambaa, i Usambarabergen. Hoppas du också gillar den!

Djur och natur

Efter en nio timmars bussresa Tanga-Arusha idag är allt min hjärna orkar med att lägga upp en film på mäktiga näshornsfåglar vid Irente Farm och andra växter från Usambarabergen. Usiku mwema = Godnatt! 🌠

Pasaka njema!

Glad påsk från kuststaden Tanga! Mitt internet i mobilen håller på att sina, så jag får lägga upp körsånger att lyssna på när jag är uppkopplad på wifi igen.

Det blev ändrade planer på grund av regnvädret och leriga vägar till Maramba. Jonathan och jag fått möjlighet att fira påsk med Anneth, Stephen och Happiness Munga i Tanga istället. Kl. 7 imorse började påskdagsmässan i den anglikanska Heliga Augustus kyrka. Jag åt frukost innan, eftersom erfarenhet säger mig att en tanzaniansk gudstjänst kan pågå länge. Inte trodde jag att det skulle ta 4,5 timmar innan vi gick ut ur kyrkan igen! Tre körer sjöng, två präster predikade, kollekt togs nog upp till minst fem ändamål. Det var rökelse, vigvatten och välsignelse av alla barn. Och förstås ”Halleluja – Kristus är uppstånden”-utrop (Alleluia – Bwana Yesu amefufuka!). Jag var tacksam att få den ena predikan översätt av Anneth.

Fotona är från dagens gudstjänst. Den film jag redan laddat upp är från Usambarabergen. Just nu längtar jag tillbaka dit, till ett svalare klimat och härliga, gröna berg. Imorgon beger vi oss tillbaka till Arusha, för att på onsdag påbörja den långa resan hem till Sverige och Gotland.

En 4,5 timmar lång påskdagsmässa i anglikanska Heliga Augustus kyrka.

Jonathan somnade gott i biskopinnans famn efter två predikningar m.m.

Besök i Massajbyn

Egentligen skulle prästen Per Stumle bättre skriva ett inlägg om besök hos massajerna. Han är på prästutbyte där just nu, medan den tanzanianske prästen Peter Kaluse är på Gotland i hans ställe. Min upplevelse av massajbyn Olosh Lamnaa grundar sig på en timmes besök hos dem, på väg till Tarangire nationalpark. Den är alltså väldigt grundlig. Kanske kan den skapa intresse och vidare utforskande.

Som en bokälskare person vill jag rekommendera trilogin av Corinne Hofman, med första boken ”Den vita massajen”. Romanerna handlar om en ung kvinna från Schweiz som förälskar sig i en massaj i Kenya. Om det kan bli kulturkrockar för mig här det vanliga samhället i Tanzania går det att förstå att det blir många utmaningar för huvudpersonen i trilogin. Läs den! Jag lånar gärna ut hela trilogin till den intresserade. 😊 Den första boken har filmatiserats, tips!

Vår guide i massajbyn heter Orkitock och är 24 år gammal. Han talar god engelska eftersom han och två andra killar i byn fått gå i skolan. Annars är fokus – kanske likt samerna i Sverige – att lära sina barn att göra upp eld, jaga, valla djuren, laga mat, tillverka smycken och redskap, bygga egna hus osv. Detta massajfolk bor i ungefär sex månader på denna plats, innan de vandrar vidare till en ny plats med gott om bete för getterna, korna och övriga djur.

Några kvinnor klädde oss när vi anlände till byn och vi fick både ta del av livet ute och inne i en av hyddorna. Orkitocks pappa har fem fruar som alla har fem barn. Kvinnorna bor i varsitt hus i byn, där de sover med sina barn. Männen turas om att vakta byn nattetid. En av deras två sånger finns att lyssna på längst ner. Jag tycker att ljuden de åstadkom i kompet var fascinerande!