I mitten av mars hade jag möjligheten att resa bort på en spa-helg med två gamla klasskamrater. Lyxigt att få tid för samtal, träning, vedeldad bastu med dopp i sjön och vällagad mat! Vi är alla småbarnsföräldrar, så extra roligt att vi fick till det. 💚
Det var min första resa med övernattning utan minstingen. Och även den första längre med elbilen. Inte helt lätt att planera stoppen med rätt typ av laddningsstationer. De sista kilometerna rullade jag på ett ilsket rött batteri. I varje nerförsbacke på den sista biten till Sandvik gård höll jag tummarna för att bilen inte skulle stanna! Ringde en av vännerna och berättade att bilen kanske skulle stanna mitt i skogen…
Det var med en lättnadens suck som jag anlände till gården och kopplade in bilen i den förbokade laddstolpen med RÄTT uttag. Puh! Mobilen var nästan urladdad den med och begreppet ”ladda batterierna” fick ännu fler betydelser.
Känner du igen dig i bilden av den urladdade elbilen? Att gasen i botten och alla dessa JA är så mycket lättare än att ”vara tråkig” och säga nej?
Nu har jag en veckas påsklov, eftersom jag har anställning i skolan och tjänstledigt från kyrkan. En veckas möjlighet att reflektera över livet och försöka ta beslut om ork & lust under veckans lopp. Med barnens olika viljor & behov i hänsyn. Maken har fem dagars gudstjänster på rad och när många av oss ”växlar ner” och tar ledigt arbetar prästen som mest. Kyrkans viktigaste vecka och det kristna budskapet: Om en Gud som ger sig själv till oss, för att vi ska få nytt liv.
Med önskan om en välsignad Stilla vecka – och så småningom – en glädjefull påsk! /Kattis
