Usambarabergen

Intrycken och upplevelserna är fler än tiden räcker till. Har velat skriva ett inlägg om masaierna och ett om palmsöndagen. Men det största som hänt mig de senaste dagarna är att jag fått återvända till Usambarabergen, där jag gjorde praktik 2017. Jag känner mig priviligerad som har fått denna möjlighet och stor glädje i att få återse människor och platser igen. 

Tanzanianer är ett mycket omtänksamt folk. Att få vara gäst hos tre olika familjer under Stilla veckan känns stort. I byn Mlalo är vi nära den Kenyanska gränsen och mellan olika bergstoppar. Det växer bananträd, mangoträd, avokadoträd, afrikansk blå lilja, palettblad och mycket mer på läraren Alfreds mark (på ett av fotona). Kvinnorna lagade en vegetarisk middag igår på lokala råvaror. Trots att mitt svenska sällskap är kvar i Arusha känner jag mig inte ensam. Lille Jonathan är poppis och nästan alla jag träffar vill hålla honom. 

Idag ska jag få besöka Lwandai secondary school, där prästutbildningen fanns innan den flyttade till Makumira. På Lwandai, som är kyrkans internatskola, går och bor ca 250 elever. Lärarna bor i närheten eller pendlar hit. Efter gårdagens prov har många elever rest hem på påskledighet, men Alfred har sett till att jag ska få träffa några stycken som ska öva körsång inför en tävling på Sekomu på påskdagen. Det ser jag fram emot!

På bilden ser du eleven Samuel, som går det tredje året på Lwandai. Han tycker om att sjunga, spela fotboll och vill ha flera barn när han blir stor. 

Nimerudi Tanzania

Nu är vi framme i Tanzania! 😄 Vid VISUM-ansökan på flygplatsen idag tipsade jag präst-Per om att säga ”Mungu akubariki” (Gud välsigne dig) till de anställda tjänstemännen. De blev glada! 🙏 Jag försökte förklara att jag återvänt till Tanzania efter sju år. Lyckades använda fel verbform (”nita” istället för ”nime”), men tjänstemannen korrigerade mig på ett glatt sätt: ”Nitarudi Tanzania”.

Jag är glad över att kunnat köpa färsk ananas, avokado & bananer på swahili. Säga ”Punguza bei” (pruta lite hör ju till sättet här) och önska försäljarna och hotellvärden ”Njoni njema” = Trevlig kväll!

Det är speciellt att få komma tillbaka hit. Värmen & lukterna är bekanta. Bananträden. Acacian. De små butikerna i varje gathörn. Den där första vägkurvan från flygplatsen kände jag igen.

Dagens roligaste var nog att få återse Isack från Irente och se honom leka med lille Jonathan. ❤️🇹🇿 Som resande mamma med barn blir man extra omhändertagen här, får gå före i kön och bli hjälpt med bagaget. Det känns fint. Jag tar emot all hjälp jag kan få i värmen & tröttheten efter 1,5 dygns resa.

Imorgon fredag väntar ett besök på Makumira Tumaini university med intervju, sång & lunch. Nedan kommer några av dagens foton. 🎶😊

Eva – en förebild & vän

Eva är en vän och en förebild för mig! Fick inspireras av henne på flera sätt under mina år i Malmö – och dela musikskapandet på flera sätt. Roligt med denna artikel i KMT och att även få lyssna på skivan ”Tusen skäl att leva”. Tack! 💚🎵🥁😊

Potatispizza

Min vän Lisa, som jag lärde känna på Helsjöns folkhögskola, bjöd en gång på en pizza med potatis på. Galet gott, faktiskt! ? Det låter lite knäppt, men som separata saker – potatis i ugn – och – pizza – är dem ju goda! Jag tillagade inte potatisen innan i stekpanna, men det är ju en variant för extra krispiga potatisskivor. 

Lycka till! ☘

/Kattis

GÖR SÅHÄR:

Ingredienser: Pizzadeg, tomatsås, riven ost, 3 potatisar, 1 fpk fetaost, 1 rödlök & oregano.

  • Sätt ugnen på 200 grader.
  • Kavla ut en hemlagad eller färdigköpt deg på en plåt med bakplåtspapper.
  • Bred på tillhörande eller egengjord tomatsås på pizzan.
  • Skala och skiva tre potatisar tunnt, förhand eller i en matberedare. Lägg på pizzan.
  • Dela en fetaost i kuber och lägg på.
  • Skiva en rödlök och lägg på.
  • Strö till sist på önskad mängd riven ost och ev. lite oregano.
  • Grädda i mitten av ugnen 15-20 minuter, till osten och kanterna fått en fin färg.
  • Klipp gärna pizzan i 6-8 delar och njut!