Ingen ”Superwoman”

Denna helg blev inte alls som planerat. Idag skulle jag ha lett ännu en workshop i Heliga danser i Johanneskyrkan i Kalmar. Skulle även ha haft tid att träffa goda vänner i staden. Men efter att jag felberäknat tiden i lördags morse missat Gotlandsfärjan (för mig första gången på sex år!), blev ingenting som planerat.

I det första, chockerade & besvikna skedet, ville jag hitta lösningar och maken ställde upp. Vi skulle boka om till 16-färjan till Nynäshamn för tvåtusen kronor. Köra fem timmars bilresa. Boka en hotellnatt på vägen söderut. Och vara lagom ”slutkörd” med förkylning i familjen & två småbarn i bilen. Visst HADE det kunna gått, men hur mycket människa hade jag varit på måndag morgon när vardagen drog igång igen? 

När min ena kloka vän i Kalmar tyckte vår ändrade resrutt verkade väl ”härjig” och började föreslå att vi istället sköt på dansen till ett annat tillfälle började saker och ting att klara. Maken var trött och förkyld. Min kropp & själ också sliten och huvudet i ”högvarv” av alla parallella projekt, konserter, resor, musikal, studentfirande, skolavslutningssånger m.m. som ska förberedas och genomföras nämsta veckorna. Visst vore det väl ändå bättre att stanna hemma?

Sagt och gjort. Hemresan bokades av. Jag försökte släppa min besvikelse och skammen över missad färja. Och tillät mig att vila på kökssoffan. Börja tänka på att jag inte är oumbärlig. Att nomineringen ”Superwomen” som jag fick vid min student 2007 inte är ett motto som jag vill leva efter. Det är inte ”till varje pris”. Det blir inte ”roligare desto mer i kalendern”. Lättare sagt än gjort. Mitt JA är oftast snabbare & enklare än mitt kanske eller mitt nej… 

Denna helg har gått i sparlågans anda. Istället för att flänga Sverige runt. Det var ett klokt beslut. Tråkigt, förstås. Men det kommer ”andra tåg”. Dansen dör inte ut för mitt misstag. Tack för ditt engagemang och för att du läst ända hit. Ta hand om dig. ❤️

Ladda batterierna

I mitten av mars hade jag möjligheten att resa bort på en spa-helg med två gamla klasskamrater. Lyxigt att få tid för samtal, träning, vedeldad bastu med dopp i sjön och vällagad mat! Vi är alla småbarnsföräldrar, så extra roligt att vi fick till det. ????
 
Det var min första resa med övernattning utan minstingen. Och även den första längre med elbilen. Inte helt lätt att planera stoppen med rätt typ av laddningsstationer. De sista kilometerna rullade jag på ett ilsket rött batteri. I varje nerförsbacke på den sista biten till Sandvik gård höll jag tummarna för att bilen inte skulle stanna! Ringde en av vännerna och berättade att bilen kanske skulle stanna mitt i skogen…
 
Det var med en lättnadens suck som jag anlände till gården och kopplade in bilen i den förbokade laddstolpen med RÄTT uttag. Puh! Mobilen var nästan urladdad den med och begreppet ”ladda batterierna” fick ännu fler betydelser.
 
Känner du igen dig i bilden av den urladdade elbilen? Att gasen i botten och alla dessa JA är så mycket lättare än att ”vara tråkig” och säga nej? 
 
Nu har jag en veckas påsklov, eftersom jag har anställning i skolan och tjänstledigt från kyrkan. En veckas möjlighet att reflektera över livet och försöka ta beslut om ork & lust under veckans lopp. Med barnens olika viljor & behov i hänsyn. Maken har fem dagars gudstjänster på rad och när många av oss ”växlar ner” och tar ledigt arbetar prästen som mest. Kyrkans viktigaste vecka och det kristna budskapet: Om en Gud som ger sig själv till oss, för att vi ska få nytt liv.
 
Med önskan om en välsignad Stilla vecka – och så småningom – en glädjefull påsk! /Kattis