Reflektion – Musikat

Sommarens musik

Höstterminen står nu vid knuten och väntar. Det ska bli skönt med vardagsrutiner igen. Sommaren har sin charm och sin frihet, men jag gillar vardag. Två veckor ledig själv med barn i åldern 2,5 och 5 år är inte direkt ”semester”. Glad jag klarat av dessa!

I sommar sjöng och spelade vi än en gång med Linnea och Nils här på Gotland, som kvartett. Det var härligt och särskilt kul att få framföra nyskrivna sånger från senaste skivan ”Lugna vatten” för publik. När vi reste ner till släkt och vänner i Skåne spelade vi på två sommarcaféer, det ena i vår gamla församling i Slottsstaden i Malmö och det andra i Barsebäck. Se fotot som min svåger Pontus tog där:

Jag har även försökt hålla igång orgelspelet genom att vikariera lite som kyrkomusiker. Det har hunnit bli: två dop, två söndagsmässor, en friluftsgudstjänst med min gamla kör Gothemkören, två begravningar med flöjt- och sångsolister, och nu på lördag ska jag spela på en vigsel ihop med Karin Runow. Det ska bli roligt!

I höst kommer jag att arbeta 80% på Väskinde skola med musik och skolbibliotek samt vikariera som körledare för damkören i Väskinde. Det hoppas jag blir en bra kombination! På måndagar leder jag mitt nya Yoga energy-pass på Friskis.

Följ mig gärna på Instagram för flest uppdateringar. Allt gott, Kattis

PS: Uffe och jag sjunger och spelar på Brunnen i Västertorp 29 aug kl. 15, på min syster Lenas nya arbetsplats. Välkomna dit!

Vänskap

Låten som jag kallar ”Vänskap” är en låt som handlar om både glädjen och förändringen som finns i det vi kallar vänskapsrelationer. För visst kan du precis som jag känna igen dig i vänskap som ”kommer och går”? De vänner jag haft under uppväxten eller olika perioder av studier, utlandsresor, i grannskapet eller genom arbete är kanske inte samma personer som jag idag kallar mina vänner. Det kan vara smärtsamt att inse att en vän som stått mig nära inte gör det längre. Samtidigt ger det rum och tid för någon annan att få ”ta plats” i mitt nu. Livet ger erfarenhet och föder tacksamhet. Jag citerar en bit av sången:

Vänskap kommer och går,
med skrattrynkor och nya gråa hår.
Min ungdomstid är förbi,
som barndomsvän jag förbli.

Klicka här för att lyssna på låten: Lugna vatten – Vänskap

Sjunde skivan ”Lugna vatten” med tio nyinspelade sånger och instrumentala låtar.

Årskrönika 2025

Att sammanfatta ett år med hjälp av några rader på en datorskärm är inte helt lätt. Var ryms dofterna? Vinden i håret? Smaken av en nyskördad jordgubbe på tungan? För att ens kunna skriva denna årskrönika har jag fått rensa bland filerna och ta bort någon backup på min hemsida, som under några svettiga dagars tid var ”nerstängd”. Talande? Kanske är jullovet som står runt hörnet ett tillfälle att just ”stänga ner”, koppla bort och zooma in i det som sker IRL.

År 2025 var året då jag provade på att arbeta heltid som musiklärare i grundskolan. ”Provade på?” Det var ju och ÄR ännu en tillsvidaretjänst inom Region Gotland. Inget vikariat. Men, eftersom jag aldrig tidigare haft en heltidstjänst som lärare, var det med inställningen att ”nu testar vi det här och utvärderar efter en termin, sen efter två”.

Med 25 musiklektioner med olika elevgrupper i årskurs 2-6 på två skolor varje vecka är det några av er som kan gissa hur det gick. ”Intensivt och högljutt”, var förnamnet. Med två små barn hemma, en make som blivit kyrkoherde (präst-chef) under våren, med mina egna, höga ambitioner även utanför hemmet med Friskis och kammarkör (och även någon digital-kurs som bara ”verkade vettig” i praktisk spanska och coachande förmågor) så var det nära att den där ”superwoman” gick in i väggen. Men jag drog i handbromsen innan det blev svart. Hade bollande samtal i simbassängen. Försökte vända och vrida, med rektor, kollegor och vänner. Sökte andra jobb, lärarlyftet, fristående kurser, letade lösningar…

Så, vad väntar runt knuten på det nya år 2026? En vårtermin med deltidsarbete på Väskinde skola, med musik och även skolbibliotek. Mer luft i det egna veckoschemat med möjlighet att arbeta på det egna företaget och musicera för min egna skull. Kanske den där låten ”Kattis sax” kan bli verklighet, om jag bara ger mig mer tid och vågar låta tystnad och kreativitet få ta plats.

God jul och Gott nytt år 2026! /Kattis

PS: Om du vill lyssna på S:t Clemens kammarkörs julkonsert kan du klicka här.

Ingen ”Superwoman”

Denna helg blev inte alls som planerat. Idag skulle jag ha lett ännu en workshop i Heliga danser i Johanneskyrkan i Kalmar. Skulle även ha haft tid att träffa goda vänner i staden. Men efter att jag felberäknat tiden i lördags morse missat Gotlandsfärjan (för mig första gången på sex år!), blev ingenting som planerat.

I det första, chockerade & besvikna skedet, ville jag hitta lösningar och maken ställde upp. Vi skulle boka om till 16-färjan till Nynäshamn för tvåtusen kronor. Köra fem timmars bilresa. Boka en hotellnatt på vägen söderut. Och vara lagom ”slutkörd” med förkylning i familjen & två småbarn i bilen. Visst HADE det kunna gått, men hur mycket människa hade jag varit på måndag morgon när vardagen drog igång igen?

När min ena kloka vän i Kalmar tyckte vår ändrade resrutt verkade väl ”härjig” och började föreslå att vi istället sköt på dansen till ett annat tillfälle började saker och ting att klara. Maken var trött och förkyld. Min kropp & själ också sliten och huvudet i ”högvarv” av alla parallella projekt, konserter, resor, musikal, studentfirande, skolavslutningssånger m.m. som ska förberedas och genomföras nämsta veckorna. Visst vore det väl ändå bättre att stanna hemma?

Sagt och gjort. Hemresan bokades av. Jag försökte släppa min besvikelse och skammen över missad färja. Och tillät mig att vila på kökssoffan. Börja tänka på att jag inte är oumbärlig. Att nomineringen ”Superwomen” som jag fick vid min student 2007 inte är ett motto som jag vill leva efter. Det är inte ”till varje pris”. Det blir inte ”roligare desto mer i kalendern”. Lättare sagt än gjort. Mitt JA är oftast snabbare & enklare än mitt kanske eller mitt nej…

Denna helg har gått i sparlågans anda. Istället för att flänga Sverige runt. Det var ett klokt beslut. Tråkigt, förstås. Men det kommer ”andra tåg”. Dansen dör inte ut för mitt misstag. Tack för ditt engagemang och för att du läst ända hit. Ta hand om dig. ❤️

Bli satt i bruk

För tio år sen gick jag mitt andra år på Rytmikutbildningen vid Musikhögskolan i Malmö. Det kan verka häftigt och stort, det var det, men jag kände mig ganska liten och ny. Lite som ”bambi på hal is”. Därför värmde det särskilt i hjärtat när kantorn Robert i Ängelholm hörde av sig till mig och bad mig vara koreograf och inspiratör till hans kör, inför sin konsert ”Höstsoppa”. Kören var entusiastisk och nyfiken och ”modig” som vågade testa mina många idéer! Särskilt minns jag en duettdans till ”Till dig” (riktig titel?) och våglika rörelser till ”Så länge skutan kan gå”.

Det här med att ”bli satt i bruk” är oerhört viktigt i livet. Att känna att man hamnat på ”rätt” plats. Att någon annan behöver en och tar tillvara på det man har att komma med. KASAM, känsla av samhörighet, är ett sådant uttryck. Kanske är det just detta som gör oss tillfreds i livet, mycket mer än ekonomisk rikedom eller annan status. Att vi har ett sammanhang som är meningsfullt. Vare sig vi är små, tonåringar, vuxna eller pensionärer.

Genom kontakter jag har fått längs min livsväg har jag blivit satt i bruk på många platser. Några exempel är som musiker på Fosieanstalten i Malmö. Som rytmikpedagog vid lärarutbildningen på SEKOMU i Tanzania. Med körsångare i Kristianstad. Som ledare i Heliga danser på en workshop i Kalmar. Med egenkomponerad musik på en konsert i Fågelfors.

Det här var en reflektion från mig, nybliven mamma på min 33-årsdag. Ta hand om dig och hoppas att du finner KASAM på flera håll på din livsvandring! /Kattis

PS: Som sammanfattning av denna sköna känsla lägger jag in en bild från Helsjöns kokbok ”Mat med omtanke”. Hoppas den går at läsa fast den är lite suddig! DS.

Det som ändå blev av!

Igår började jag reflektera över året som varit. År 2020. När Corona-pandemin förändrade tillvaron i världen. Eftersom jag varit boende på Gotland har jag ändå fram till november varit rätt ”förskonad”. Här kommer en liten återblick på det jag känner tacksamhet över och som ändå ”blev av” under året.

Januari: Min systerdotter Freja döptes i Gustavsbergs kyrka och alla mina fem syskon kunde träffas. Det kom att få en ännu större betydelse allt eftersom året gick, eftersom vi inte kunde ses såsom planerat under sommaren…

Februari: Jag gjorde mitt sista orgelprov vid Oskarshamns folkhögskola och hade därmed fullgjort en kantorsutbildning! Detta var även den sista fysiska träffen innan skolan övergick till distansundervisning. Tacksam! Vi flyttade in till Visby på Alla hjärtans dag. <3

Mars: I början av mars hade S:t Clemens kammarkör konsert på Calles 40-årsfest i Visby innerstad. Tajmingen var perfekt – en vecka senare hade festen blivit inställd! Jag kunde hålla workshop i Heliga danser i Kalmar och träffa vänner och släkt i Skåne.

April: Ett stillsamt påskfirande på ”ön” med färre besökare. En liten skara ur Gothemkören sjöng i två kyrkor på påskdagen, men långfredagens Stabat Mater blev inställd. En liten skara människor samlades vid elden i Vallstena på valborgsmässoafton – ett av få fysiska som blev av i Sverige!

Maj: Under maj månad var det enklare att ses utomhus för sång och umgänge. Vi sjöng utanför äldreboenden, för församlingsbor, körsångare och vid Kristi himmelsfärdsdagen i Vitviken var Gothemkören större än tidigare. Lummelunda fick en ny orgel – trots pandemin!

Juni: I början av juni diakonvigdes min syster Lena och vi kunde följa vigningsmässan på distans och fira henne utomhus i Knivsta. Invigning av orgeln i Lummelunda skedde och en konsert med egenskriven musik gavs i Martebo kyrka. Min nya skiva MOVING spelades in och några vänner kunde besöka oss ändå.

Juli: Vi fick ändå genomföra sommarmusik i kyrkorna i mindre format med blåsarkvintett, körsång, sommarsemesterkör (där en ny körsångare hittades!), stråktrio m.fl. Den 18 juli släpptes MOVING på två konserter i Norra Åsums kyrka – de enda som blev av detta år! Tacksam att skivproduktionen tajmade så väl, och att många ville köpa skivan på distans. TACK! Min kusin Lollos bröllop flyttades fram till juli 2021.

Augusti: Under sommaren var det lättare att umgås med vänner och släkt utomhus. Några besök, middagar och många fikastunder på verandan blev det! Uffe och jag firade vår 2-åriga bröllopsdag med en resa till Närholmens fyr. En del vigslar blev det ändå under sommaren, men färre än vanligt förstås. Min brors 40-årsfirande på Gotland blev inställt p.g.a. pandemin. Så trist!

September: Jag började en ny kurs i hållbart mode: F/Act Movement. Roligt att träffa likasinnade gotlänningar! Tre fysiska träffar hann vi med under hösten. Uffe och jag reste till Göteborg i 1 klass på tåget och kunde träffa några vänner och släkt.

Oktober: Barnmusikalen ”I början” fick spelas in istället för att framföras live. Ser fram emot att få se och höra resultatet! Mina systrar kom på besök och jag kunde leda ännu en workshop med Heliga danser i Kalmar helgen där emellan.

November: Gothemkören kunde ändå sjunga på två minnesgudstjänster under Allahelgona-hegen och vi hade vänner och släkt på besök. Den sista konserten jag gav innan ”nerstängningen av Gotland” var en 7 nov. på nya orgeln i Lummelunda. Sedan dess har det mesta skett digitalt och småskaligt.

December: Kyrkan sänder en egen adventskalender, som jag varit med och producerat. Barn som sjunger luciasånger i flera luckor – eftersom vi inte får göra det live! Ser extra mycket fram emot advent och jul kommande år, när körerna får sjunga tillsammans igen. Julen vet jag ännu inte hur den blir…

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!
önskar jag dig

Ett år på Gotland

Idag, 30 juli, är det ett år sen vi rullade från Malmö med flyttlasset till Gotland. Tiden har både gått fort och långsamt. Sen dess har vi hunnit flytta en gång till – från Fole prästgård till Trädgårdsgatan i Visby – och passande är att min senaste skiva just heter MOVING.

Det sista jag gjorde i Malmö innan flytten var att ta ett sista dopp på kallis – min avkopplingsplats runt hörnet! Och träffa några av vännerna en sista gång, boende i samma stad och i Skåne. Och ta en latte med kardemummabulle på favoritcaféet. Det är saker som jag saknar och eftersom Skåne och Gotland inte ligger ”nästgårds”, så är det svårare att ses spontant.

Under året som varit har jag börjat nytt jobb, blivit klar med kantorsutbildningen i Oskarshamn och spelat in en fjärde skiva med egenskriven musik. Det är jag tacksam för! Corona-pandemin har bidragit till inställda konserter, körer och projekt – och höstens planering känns högst oviss. Men just nu njuter jag av hemestern och sämre platser kan man ju bo på för en sådan! ??

/Katarina ”Musikat”