Reflektion inför hösten

Hösten är på intåg. På Gotland kallas det för sensommar. Havet är fortfarande varmt men turisterna har åkt hem. Lugnet börjar lägga sig. Bladen börjar falla med frukten i trädgården. Kvällarna blir mörkare och jag får tända ljus igen. Jag gillar det! Och har längtat efter vardag och rutiner.

På tisdagar i höst kommer jag att vikariera som körledare för Väskinde damkör. Det är tre år sedan jag ledde en kör regelbundet och det ska bli roligt att få “komma tillbaka” in i den rollen. Men med diskantkör istället för SATB, som jag är mest van att leda.

När jag i min planering funderat lite över vem jag är som musiker och körledare, vad som har format mig och den musik jag tycker om, tänkte jag att det vore “behändigt” att skriva ner några rader. En liten “introduktion” till mig kommer här:

Jag heter Katarina men kallas ofta för Kattis. Har bott på Gotland i sju år nu och lever tillsammans med en man och två barn i åldern 5 och snart 3 år, i ett hus på övre Brissund. Jag älskar att ha fem minuters nerförsbacke till närmsta strand! Vi flyttade hit från Malmö sommaren 2019 och det var där jag läste till rytmikpedagog, precis som Marie. Vi var faktiskt kursare på kantorslinjen vid Oskarshamns folkhögskola innan jag flyttade hit. Märkligt var musikervärlden kan vara liten!

Under mina år vid Musikhögskolan i Malmö skämtade jag ibland om att jag läste en “utlandsinriktning” istället för ett fördjupat instrument med didaktik. En termin gjorde jag i sydvästra Tyskland och under tre höstveckor fick jag sjunga, dansa och spela musik i Argentina. Hösten 2017 samlade jag på min både vänner och sånger under praktikantprogrammet i Tanzania, så visst är detta med utlandskontakter och erfarenheter något som ligger mig varmt om hjärtat! För mig är kropp, röst och rytm tätt sammanflätade och jag hoppas att den musik och de sånger jag tycker mycket om kan få ge er glädje. Och kanske kan någon av de damkörer jag sjungit i eller har en vän som leder samarbeta med damkören nästa vår. Vi ser var musiken bär oss!

Stämsång och bussmusik

Det är häftigt hur mycket stämsång som uppstår spontant när människor sjunger tillsammans här i Tanzania. Jag njuter av det och försöker ofta lägga en egen kompletterande stämma. Här är psalm 316 från dagens morgonbön på ICH (Irente Children’s Home):

I helgen när vi hade praktikantkonferens i Arusha blev vi sju praktikanter från Svenska kyrkan presenterade som en ”kör” på morgonbönen på ELCT:s huvudkontor. En sång blev fort till både två och tre stycken. ”Möt mig nu som den jag är”, ”Du omsluter mig” och ”Må din väg gå dig till mötes”, på svenska och engelska. Här är ett foto på den svenska ”kören”:

Foto taget av: Josephine Sundqvist.

Vi har åkt mycket buss de första två månaderna av Tanzania-praktiken. Det spelas ofta upp musikvideor på en eller några tv-apparater på bussen. Nu på den senaste resan Lushoto-Arusha visades också några dubbade filmer. Inte så behagligt, eftersom dubbningen inte är i synk med övrig filmmusik. Upphackat, skulle jag nog vilja kalla det. Här kommer en liten busshälsning från mig, samt en liten film på usikten från motorvägen mellan Arusha-Lushoto. Allt gott! /Katarina

President på Sekomus 10-årsjublileum!

Idag firade SEKOMU 10 år som universitet, med den förre presidenten Benjamin William Mkapa som hedersgäst. Här nedan välkomnas han med påmpa och ståt, med psalmen ”O, Store Gud” på blåsorkester. För ett mer utförligt inlägg, kolla in bloggen på Lunds stifts hemsida här.

Bröllop, berg och flytt

Nu har vi tre praktikanter anlänt till vårt hus i Irente, Tanzania. Vi har varsitt rum med säng, garderob och litet bord, samt ett mat-/vardagsrum, toalett och kök. Huset är på 1400 meters höjd, alltså 300 meter lägre ner än Sekomu, kyrkans universitet. Det gör stor skillnad! Tvätten torkade på sex timmar i solen istället för en dryg dag (11 timmar) + en halv till, på Sekomu. Det känns väldigt skönt att vara här!

Imorgon börjar vår praktik på riktigt. Med jobb på barnhemmet, blindskolan och Rainbow school – en skola för barn med funktionsnedsättningar. Det ska bli roligt! Här nedan finns några foton från huset och barnhemmet, där vi nu bor. Följ gärna min videoblogg på Youtube också: Ett bröllop i Lushoto och vacker bergsutsikt från Magamba peak. Lala salama! (Sov gott!)

Irente Children’s Home

Vårt hus kommande 3,5 månader

Första veckan i Tanzania

Det har snart gått en vecka sen jag och mina två medresenärer lämnade Sverige för fyra månaders utlandspraktik i Tanzania. Tiden har gått långsamt sen dess. Trots det har det varit intensivt. De första tre nätterna sov vi på tre olika platser. Nu har vi landat på Sekomu, kyrkans universitet i västra Usambarabergen, och vi studerar swahili en vecka tillsammans med vår nya tyska vän, Lena. Sen är det dags för praktiken på Irente Children’s home, Irente School for the Blind and Rainbow School. Det ser vi alla fram emot!

Det här är huset vi bor i på Sekomu. Vi har väldigt vacker utsikt över bergen och den lilla byn Magamba. Följ gärna vår gemensamma blogg här.

 

Sida-kurs

Under en veckas tid har vi – 41 blivande praktikanter från sju organisationer ur civilsamhället (CSO) – gått på Sida-kurs i Härnösand. Gruppdiskussioner och föreläsningar har varvats med ett härligt nätverkande i pauser, i bastun, på lunchraster och på promenader. Nu är vi lite mer förberedda för fyra månaders utlandspraktik i Ecuador, Indien, Gambia, Costa Rica, Sydafrika, Bolivia, Zimbabwe och Tanzania. Om mindre en än vecka bär det iväg för mig och mina två medresenärer! Vi färdas från norrländsk natur (med mellanlandning i Skåne) till de tanzanianska Usambarabergen. Karibu!