Avslut och tacksamhet

Praktikperioden i Tanzania lider mot sitt slut. Om två veckor är det julafton och sen är det inte så mycket mer jobb kvar. Jag tycker att november månad riktigt swishat förbi! Kanske för att det är då jag har kommit in i arbetsuppgifterna och lärt känna mina kollegor, elever och grannar. Det känner jag tacksamhet för! Nästa söndag ska vi ha ett hejdå-kalas med svenskt fika, eftersom det är många som lämnar Irente för julledigt redan 20 december. Jag hoppas på lite musik och lek också – ballongleken med varsin ballong runt vristen, har jag som förslag. Får se vad vi landar i. 🙂

Här sjunger 15-åriga Asha “Remember me”, en låt som flera sjungit här på Irente, särskilt när vi tagit farväl av andra gäster som åkt vidare. Asha har växt upp på ICH och studerar nu på ett flickinternat i närheten av Sekomu. Hon har sin familj här bland studenterna, “mamas” och vi andra som finns och arbetar här. Hon är verkligen en fin sångfågel!

När jag hade min sista musiklektion på Rainbow school i torsdags var det en lärare som grät efteråt. För att vi ska skiljas åt. Det var fint att se! Att det faktiskt har spelat roll att jag varit där, och även kunnat undervisa henne och några till lärare i lite piano. Här ser ni en av låtarna barnen gillar “Wanapiga ngoma” (Svensk org: “Nu ska vi spela på trumman”), från vår sista musiklektion. Bakom kameran finns Catta. Allt gott! /Kattis

Livet i Tanzania

Nu har det gått mer än en månad sen jag lämnade tryggheten i Sverige för att göra praktik i Tanzania. Jag börjar komma in i jobbet och trivs med kollegor, barn och medresenärer. Här kommer några filmklipp från senaste tiden, gott och blandat! Vi hörs, Katarina

Följ denna blogg!

Jag och mina medresenärer på utlandspraktiken i Tanzania bloggar gemensamt här. Följ gärna denna bloggen också! Jag uppdaterar lite parallellt. Asante sana!

Bröllop, berg och flytt

Nu har vi tre praktikanter anlänt till vårt hus i Irente, Tanzania. Vi har varsitt rum med säng, garderob och litet bord, samt ett mat-/vardagsrum, toalett och kök. Huset är på 1400 meters höjd, alltså 300 meter lägre ner än Sekomu, kyrkans universitet. Det gör stor skillnad! Tvätten torkade på sex timmar i solen istället för en dryg dag (11 timmar) + en halv till, på Sekomu. Det känns väldigt skönt att vara här!

Imorgon börjar vår praktik på riktigt. Med jobb på barnhemmet, blindskolan och Rainbow school – en skola för barn med funktionsnedsättningar. Det ska bli roligt! Här nedan finns några foton från huset och barnhemmet, där vi nu bor. Följ gärna min videoblogg på Youtube också: Ett bröllop i Lushoto och vacker bergsutsikt från Magamba peak. Lala salama! (Sov gott!)

Irente Children’s Home
Vårt hus kommande 3,5 månader