Intrycken och upplevelserna är fler än tiden räcker till. Har velat skriva ett inlägg om masaierna och ett om palmsöndagen. Men det största som hänt mig de senaste dagarna är att jag fått återvända till Usambarabergen, där jag gjorde praktik 2017. Jag känner mig priviligerad som har fått denna möjlighet och stor glädje i att få återse människor och platser igen.
Tanzanianer är ett mycket omtänksamt folk. Att få vara gäst hos tre olika familjer under Stilla veckan känns stort. I byn Mlalo är vi nära den Kenyanska gränsen och mellan olika bergstoppar. Det växer bananträd, mangoträd, avokadoträd, afrikansk blå lilja, palettblad och mycket mer på läraren Alfreds mark (på ett av fotona). Kvinnorna lagade en vegetarisk middag igår på lokala råvaror. Trots att mitt svenska sällskap är kvar i Arusha känner jag mig inte ensam. Lille Jonathan är poppis och nästan alla jag träffar vill hålla honom.
Idag ska jag få besöka Lwandai secondary school, där prästutbildningen fanns innan den flyttade till Makumira. På Lwandai, som är kyrkans internatskola, går och bor ca 250 elever. Lärarna bor i närheten eller pendlar hit. Efter gårdagens prov har många elever rest hem på påskledighet, men Alfred har sett till att jag ska få träffa några stycken som ska öva körsång inför en tävling på Sekomu på påskdagen. Det ser jag fram emot!
På bilden ser du eleven Samuel, som går det tredje året på Lwandai. Han tycker om att sjunga, spela fotboll och vill ha flera barn när han blir stor.
