Blogg

Djur och natur

Efter en nio timmars bussresa Tanga-Arusha idag är allt min hjärna orkar med att lägga upp en film på mäktiga näshornsfåglar vid Irente Farm och andra växter från Usambarabergen. Usiku mwema = Godnatt! 🌠

 

 

Pasaka njema!

Glad påsk från kuststaden Tanga! Mitt internet i mobilen håller på att sina, så jag får lägga upp körsånger att lyssna på när jag är uppkopplad på wifi igen.

Det blev ändrade planer på grund av regnvädret och leriga vägar till Maramba. Jonathan och jag fått möjlighet att fira påsk med Anneth, Stephen och Happiness Munga i Tanga istället. Kl. 7 imorse började påskdagsmässan i den anglikanska Heliga Augustus kyrka. Jag åt frukost innan, eftersom erfarenhet säger mig att en tanzaniansk gudstjänst kan pågå länge. Inte trodde jag att det skulle ta 4,5 timmar innan vi gick ut ur kyrkan igen! Tre körer sjöng, två präster predikade, kollekt togs nog upp till minst fem ändamål. Det var rökelse, vigvatten och välsignelse av alla barn. Och förstås ”Halleluja – Kristus är uppstånden”-utrop (Alleluia – Bwana Yesu amefufuka!). Jag var tacksam att få den ena predikan översätt av Anneth.
 
Fotona är från dagens gudstjänst. Den film jag redan laddat upp är från Usambarabergen. Just nu längtar jag tillbaka dit, till ett svalare klimat och härliga, gröna berg. Imorgon beger vi oss tillbaka till Arusha, för att på onsdag påbörja den långa resan hem till Sverige och Gotland.
 
En 4,5 timmar lång påskdagsmässa i anglikanska Heliga Augustus kyrka.
En av de tre körerna som sjöng idag.
Jonathan somnade gott i biskopinnans famn efter två predikningar m.m.

Besök i Massajbyn

Egentligen skulle prästen Per Stumle bättre skriva ett inlägg om besök hos massajerna. Han är på prästutbyte där just nu, medan den tanzanianske prästen Peter Kaluse är på Gotland i hans ställe. Min upplevelse av massajbyn Olosh Lamnaa grundar sig på en timmes besök hos dem, på väg till Tarangire nationalpark. Den är alltså väldigt grundlig. Kanske kan den skapa intresse och vidare utforskande.

Som en bokälskare person vill jag rekommendera trilogin av Corinne Hofman, med första boken ”Den vita massajen”. Romanerna handlar om en ung kvinna från Schweiz som förälskar sig i en massaj i Kenya. Om det kan bli kulturkrockar för mig här det vanliga samhället i Tanzania går det att förstå att det blir många utmaningar för huvudpersonen i trilogin. Läs den! Jag lånar gärna ut hela trilogin till den intresserade. 😊 Den första boken har filmatiserats, tips!

Vår guide i massajbyn heter Orkitock och är 24 år gammal. Han talar god engelska eftersom han och två andra killar i byn fått gå i skolan. Annars är fokus – kanske likt samerna i Sverige – att lära sina barn att göra upp eld, jaga, valla djuren, laga mat, tillverka smycken och redskap, bygga egna hus osv. Detta massajfolk bor i ungefär sex månader på denna plats, innan de vandrar vidare till en ny plats med gott om bete för getterna, korna och övriga djur.

Några kvinnor klädde oss när vi anlände till byn och vi fick både ta del av livet ute och inne i en av hyddorna. Orkitocks pappa har fem fruar som alla har fem barn. Kvinnorna bor i varsitt hus i byn, där de sover med sina barn. Männen turas om att vakta byn nattetid. En av deras två sånger finns att lyssna på längst ner. Jag tycker att ljuden de åstadkom i kompet var fascinerande!

Massajerna och vi som besökare.
Ortikock och två andra killar gjorde upp eld.
Nygjord eld och hyddan bakom är gjord av träpinnar och kodynga.

 

 

 

Gudstjänstlivet

Det har gått nio dagar sen vi lämnade Gotland och jag har deltagit i två gudstjänster och två morgonböner. Jag försöker göra en markering vid de psalmer som sjungs och spela in det jag kan och hinner, som inspiration till kommande musikprojekt i olika former. En del känner jag igen, annat är nytt.

I både gudstjänsten på Palmsöndagen och Skärtorsdagsmässan igår, inleddes gudstjänsten med att mestadels unga människor sjöng till live eller inspelat komp. ”Ska du inte ha något beat?”, undrade en lärare på Rainbow School när jag skulle sjunga med eleverna och kompa sångerna på gitarr. Det verkar som om själva rytmen, grundkompet, är viktigt för tanzanianen. Jag ska försöka lägga upp någon sådan också på min Youtube-kanal. Men försöker ta en ska i taget, ”pole pole”, som man säger här.

Som gäst ”mgeni/wageni” (singular/plural) välkomnas man i församlingen genom att bli uppmärksammad, ofta får man ställa sig upp och presentera sig. Jag gör det så gott jag kan på swahili. Och berättar namn och ålder på mitt barn, förstås. 😊 I min vän Isacks församling i Arusha fick Miriam och jag möjlighet att sjunga en sång för församlingen. En del av sången finns att lyssna på längst ner. Övriga foton är från kyrkorna i Arusha och Irente. 

Nu har vi påbörjat resan mot Tanga. Hoppas hinna dit till Långfredagens andra gudstjänst, i min gamla handledare Joyce Kibangas församling. 💜

Auktion av grönsaker och frukt efter den första gudstjänsten. Istället för pengar i kollekt kan man lämna grödor till auktionen.
Inifrån kyrkan i Arusha.
Nattvard på Skärtorsdagen i kyrkan i Irente, nära barnhemmet.
Utanför kyrkan i Irente. Oftast firas två gudstjänster per helgdag.

 

 

Hemkära Irente!

Att få bo tre nätter i ”mitt” gamla hus på Irente Children’s Home är verkligen kärt. Standarden är – för en svensk – relativt låg med indisk toalett, dusch genom skopa från hink osv. Men jag har ju gjort det förut, så det är ”hakuna mata” = inga bekymmer. Jonathan och jag sover gott under det medhavda myggnätet och bergsluften med lägre temperatur är minst sagt välkommen! Fruktar redan påskhelgens värme vid kusten i närheten av staden Tanga… 😅😎

Det har blivit många kära återseenden här i Irente. Flera människor jag arbetade med 2017 finns kvar, andra är nya. Lägger upp några foton nedan och en film från utsiktsplatsen Irente Viewpoint. Rekommenderas varmt om du någonsin åker till Tanzania! 🌄 

Idag har jag fått dricka ”chai” (te med socker och/eller mjölk) tillsammans med Mama Mrisho, föreståndaren, efter morgonbönen. Chauffören Christian och flera anställda och studenter vill gärna hålla i Jonathan. I eftermiddag ska jag gå till min gamla kyrka här i bergen. Får göra ett eget inlägg om några gudstjänster, tror jag.

Med önskan om en välsignad påskhelg! 🙏❤️ /mamma Kattis på vift 

PS: Barnhemmet har fått nya solceller och ny TV-parabol sen 2017. ☀️

PS 2: Roligt att få ge några hemmastickade mössor till barnen ex. jordgubbsmössa från ”Mama yangu” (min mamma). 🍓🥰

”Mitt” gamla hus på Irente Children’s Home.
Blommorna trivs i regn & sol.

 

Hedersgäst

Igår när jag besökte Lwandai secondary school kände jag mig nästan som en drottning. All personal och alla elever var uppställda när vi anlände med bilen och en blåsorkester började spela i samma stund som bildörren öppnades. Min lilla kronprins Jonathan blev minst sagt populär sedan! 😉🤴

Det finns en förhoppning att starta ett samarbete mellan Lwandai och Sverige. Kanske en eller flera skolor på Gotland, även kyrkan är möjlig att samarbeta. Om någon svensk lärare vill arbeta en period i Tanzania finns boende att tillgå, hälsar rektorn och lärarvännerna! 🇹🇿☀️

Delar några foton och en film med Lwandais skolsång. Känner en stor tacksamhet och glädje över att bli välkomnad på ett så fint sätt och hoppas det kan bli ringar på vattnet!

Läraren Alfred Walalaze och jag, med Kenyanska gränsen i bakgrunden.
Välkomnande elever på Lwandai.
Skolprästen framför ett av alla bibelord på skolans område.
Rektorn Godfrey Gervas och Alfred framför huset för kemi och biologi.

 

Usambarabergen

Intrycken och upplevelserna är fler än tiden räcker till. Har velat skriva ett inlägg om masaierna och ett om palmsöndagen. Men det största som hänt mig de senaste dagarna är att jag fått återvända till Usambarabergen, där jag gjorde praktik 2017. Jag känner mig priviligerad som har fått denna möjlighet och stor glädje i att få återse människor och platser igen. 

Tanzanianer är ett mycket omtänksamt folk. Att få vara gäst hos tre olika familjer under Stilla veckan känns stort. I byn Mlalo är vi nära den Kenyanska gränsen och mellan olika bergstoppar. Det växer bananträd, mangoträd, avokadoträd, afrikansk blå lilja, palettblad och mycket mer på läraren Alfreds mark (på ett av fotona). Kvinnorna lagade en vegetarisk middag igår på lokala råvaror. Trots att mitt svenska sällskap är kvar i Arusha känner jag mig inte ensam. Lille Jonathan är poppis och nästan alla jag träffar vill hålla honom. 

Idag ska jag få besöka Lwandai secondary school, där prästutbildningen fanns innan den flyttade till Makumira. På Lwandai, som är kyrkans internatskola, går och bor ca 250 elever. Lärarna bor i närheten eller pendlar hit. Efter gårdagens prov har många elever rest hem på påskledighet, men Alfred har sett till att jag ska få träffa några stycken som ska öva körsång inför en tävling på Sekomu på påskdagen. Det ser jag fram emot!

På bilden ser du eleven Samuel, som går det tredje året på Lwandai. Han tycker om att sjunga, spela fotboll och vill ha flera barn när han blir stor. 

Tarangire NP

Lördagen den 23 mars fick vi möjlighet att åka på safari med min vän Isack från Usambara Destination. Isack har växt upp på Irente Children’s Home, där jag bodde och jobbade hösten 2017. Det kändes extra fint att boka safari med hans företag! 🇹🇿

Istället för att skriva massa text försöker jag dela lite fler bilder i detta inlägg. Klockan är snart halv sju på morgonen, vi ska äta frukost och hoppas få tag i någon gudstjänst sen. 🙏 Planeringen blev lite knasig med olika lång framförhållning… Sawa. Jag gör ett separat inlägg om besöket till Masaibyn.

 

 

 

TUMA University

Sju år senare fick jag ÄNTLIGEN möjlighet att besöka Makumira Tumaini University och deras präststutbildning. Det är ett universitet med nästan 3000 studerande, varav 150 studerar teologi. Alla lärare på fakulteten bor i tjänstebostäder på campus och en tredjedel av studenterna. Mer om detta hoppas jag knåpa ihop till en krönika i Kyrkans tidning.

Delar med mig av ett foto och en film från dagens besök. Höjdpunkten var när vi fick sjunga med några av teologistudenterna i kapellet. 😊🎶 Imorgon står väckarklockan på 5:30 för att åka på dagsutflykt till Tarangire Nationalpark. Usiku mwema = Godnatt! 🌠 /Kattis 

Miriam Hinas, jag och Per Stumle.

Nimerudi Tanzania

Nu är vi framme i Tanzania! 😄 Vid VISUM-ansökan på flygplatsen idag tipsade jag präst-Per om att säga ”Mungu akubariki” (Gud välsigne dig) till de anställda tjänstemännen. De blev glada! 🙏 Jag försökte förklara att jag återvänt till Tanzania efter sju år. Lyckades använda fel verbform (”nita” istället för ”nime”), men tjänstemannen korrigerade mig på ett glatt sätt: ”Nitarudi Tanzania”.

Jag är glad över att kunnat köpa färsk ananas, avokado & bananer på swahili. Säga ”Punguza bei” (pruta lite hör ju till sättet här) och önska försäljarna och hotellvärden ”Njoni njema” = Trevlig kväll!

Det är speciellt att få komma tillbaka hit. Värmen & lukterna är bekanta. Bananträden. Acacian. De små butikerna i varje gathörn. Den där första vägkurvan från flygplatsen kände jag igen.

Dagens roligaste var nog att få återse Isack från Irente och se honom leka med lille Jonathan. ❤️🇹🇿 Som resande mamma med barn blir man extra omhändertagen här, får gå före i kön och bli hjälpt med bagaget. Det känns fint. Jag tar emot all hjälp jag kan få i värmen & tröttheten efter 1,5 dygns resa.

Imorgon fredag väntar ett besök på Makumira Tumaini university med intervju, sång & lunch. Nedan kommer några av dagens foton. 🎶😊