Bli satt i bruk

För tio år sen gick jag mitt andra år på Rytmikutbildningen vid Musikhögskolan i Malmö. Det kan verka häftigt och stort, det var det, men jag kände mig ganska liten och ny. Lite som ”bambi på hal is”. Därför värmde det särskilt i hjärtat när kantorn Robert i Ängelholm hörde av sig till mig och bad mig vara koreograf och inspiratör till hans kör, inför sin konsert ”Höstsoppa”. Kören var entusiastisk och nyfiken och ”modig” som vågade testa mina många idéer! Särskilt minns jag en duettdans till ”Till dig” (riktig titel?) och våglika rörelser till ”Så länge skutan kan gå”.

Det här med att ”bli satt i bruk” är oerhört viktigt i livet. Att känna att man hamnat på ”rätt” plats. Att någon annan behöver en och tar tillvara på det man har att komma med. KASAM, känsla av samhörighet, är ett sådant uttryck. Kanske är det just detta som gör oss tillfreds i livet, mycket mer än ekonomisk rikedom eller annan status. Att vi har ett sammanhang som är meningsfullt. Vare sig vi är små, tonåringar, vuxna eller pensionärer.

Genom kontakter jag har fått längs min livsväg har jag blivit satt i bruk på många platser. Några exempel är som musiker på Fosieanstalten i Malmö. Som rytmikpedagog vid lärarutbildningen på SEKOMU i Tanzania. Med körsångare i Kristianstad. Som ledare i Heliga danser på en workshop i Kalmar. Med egenkomponerad musik på en konsert i Fågelfors.

Det här var en reflektion från mig, nybliven mamma på min 33-årsdag. Ta hand om dig och hoppas att du finner KASAM på flera håll på din livsvandring! /Kattis

 

PS: Som sammanfattning av denna sköna känsla lägger jag in en bild från Helsjöns kokbok ”Mat med omtanke”. Hoppas den går at läsa fast den är lite suddig! DS.

Det som ändå blev av!

Igår började jag reflektera över året som varit. År 2020. När Corona-pandemin förändrade tillvaron i världen. Eftersom jag varit boende på Gotland har jag ändå fram till november varit rätt ”förskonad”. Här kommer en liten återblick på det jag känner tacksamhet över och som ändå ”blev av” under året.

Januari: Min systerdotter Freja döptes i Gustavsbergs kyrka och alla mina fem syskon kunde träffas. Det kom att få en ännu större betydelse allt eftersom året gick, eftersom vi inte kunde ses såsom planerat under sommaren…

Februari: Jag gjorde mitt sista orgelprov vid Oskarshamns folkhögskola och hade därmed fullgjort en kantorsutbildning! Detta var även den sista fysiska träffen innan skolan övergick till distansundervisning. Tacksam! Vi flyttade in till Visby på Alla hjärtans dag. <3

Mars: I början av mars hade S:t Clemens kammarkör konsert på Calles 40-årsfest i Visby innerstad. Tajmingen var perfekt – en vecka senare hade festen blivit inställd! Jag kunde hålla workshop i Heliga danser i Kalmar och träffa vänner och släkt i Skåne.

April: Ett stillsamt påskfirande på ”ön” med färre besökare. En liten skara ur Gothemkören sjöng i två kyrkor på påskdagen, men långfredagens Stabat Mater blev inställd. En liten skara människor samlades vid elden i Vallstena på valborgsmässoafton – ett av få fysiska som blev av i Sverige!

Maj: Under maj månad var det enklare att ses utomhus för sång och umgänge. Vi sjöng utanför äldreboenden, för församlingsbor, körsångare och vid Kristi himmelsfärdsdagen i Vitviken var Gothemkören större än tidigare. Lummelunda fick en ny orgel – trots pandemin!

Juni: I början av juni diakonvigdes min syster Lena och vi kunde följa vigningsmässan på distans och fira henne utomhus i Knivsta. Invigning av orgeln i Lummelunda skedde och en konsert med egenskriven musik gavs i Martebo kyrka. Min nya skiva MOVING spelades in och några vänner kunde besöka oss ändå. 

Juli: Vi fick ändå genomföra sommarmusik i kyrkorna i mindre format med blåsarkvintett, körsång, sommarsemesterkör (där en ny körsångare hittades!), stråktrio m.fl. Den 18 juli släpptes MOVING på två konserter i Norra Åsums kyrka – de enda som blev av detta år! Tacksam att skivproduktionen tajmade så väl, och att många ville köpa skivan på distans. TACK! Min kusin Lollos bröllop flyttades fram till juli 2021.

Augusti: Under sommaren var det lättare att umgås med vänner och släkt utomhus. Några besök, middagar och många fikastunder på verandan blev det! Uffe och jag firade vår 2-åriga bröllopsdag med en resa till Närholmens fyr. En del vigslar blev det ändå under sommaren, men färre än vanligt förstås. Min brors 40-årsfirande på Gotland blev inställt p.g.a. pandemin. Så trist!

September: Jag började en ny kurs i hållbart mode: F/Act Movement. Roligt att träffa likasinnade gotlänningar! Tre fysiska träffar hann vi med under hösten. Uffe och jag reste till Göteborg i 1 klass på tåget och kunde träffa några vänner och släkt.

Oktober: Barnmusikalen ”I början” fick spelas in istället för att framföras live. Ser fram emot att få se och höra resultatet! Mina systrar kom på besök och jag kunde leda ännu en workshop med Heliga danser i Kalmar helgen där emellan.

November: Gothemkören kunde ändå sjunga på två minnesgudstjänster under Allahelgona-hegen och vi hade vänner och släkt på besök. Den sista konserten jag gav innan ”nerstängningen av Gotland” var en 7 nov. på nya orgeln i Lummelunda. Sedan dess har det mesta skett digitalt och småskaligt.

December: Kyrkan sänder en egen adventskalender, som jag varit med och producerat. Barn som sjunger luciasånger i flera luckor – eftersom vi inte får göra det live! Ser extra mycket fram emot advent och jul kommande år, när körerna får sjunga tillsammans igen. Julen vet jag ännu inte hur den blir…

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!
önskar jag dig

Ett år på Gotland

Idag, 30 juli, är det ett år sen vi rullade från Malmö med flyttlasset till Gotland. Tiden har både gått fort och långsamt. Sen dess har vi hunnit flytta en gång till – från Fole prästgård till Trädgårdsgatan i Visby – och passande är att min senaste skiva just heter MOVING. 

Det sista jag gjorde i Malmö innan flytten var att ta ett sista dopp på kallis – min avkopplingsplats runt hörnet! Och träffa några av vännerna en sista gång, boende i samma stad och i Skåne. Och ta en latte med kardemummabulle på favoritcaféet. Det är saker som jag saknar och eftersom Skåne och Gotland inte ligger ”nästgårds”, så är det svårare att ses spontant.

Under året som varit har jag börjat nytt jobb, blivit klar med kantorsutbildningen i Oskarshamn och spelat in en fjärde skiva med egenskriven musik. Det är jag tacksam för! Corona-pandemin har bidragit till inställda konserter, körer och projekt – och höstens planering känns högst oviss. Men just nu njuter jag av hemestern och sämre platser kan man ju bo på för en sådan! ??

/Katarina ”Musikat”